Grön ideologi är i sig självt ett spretigt lapptäcke av idéer. Tankar om pacifism, feminism, anarkism, anti-ekonomism och andra -ismer ihopsydda till något som vid första anblick verkar vara både abstrakt och ogreppbart. Vid de abstrakta idéernas sida har det utvecklats gröna ekonomer, samhällsvetare och ingenjörer. Flera vetenskapliga discipliner har utvecklats. Tillväxtkritiken och anti-ekonomismen gick från att vara främst sociala invändningar och tankeströmningar till att bilda sitt engna akademiska fält i nerväxtskolan. Ekologiska strömningar finns i de flesta vetenskapliga fälten och eko-kritik är en naturlig del av högre kurser på universiteten. Detta är något handfast och konkret. Det är i skärslinjen mellan det abstrakta och konkreta som min gröna ideologi finns. För mig är det där det vackra i den gröna ideologin träder fram. Att använda detta lapptäcke av idéer för att sy en labbrock av granskning.
Rocken kan se ut så här när det kommer till tillväxten: Genom att konkurrensutsätta varanda människa gentemot varenda människa slits vi isär inombords. Barndomsvänner är inte vänner utan konkurrentetr på arbetsmarknaden. Allt som inte effektiviseras på någon annans bekostnad effeketiviseras då loss ur verksamheten. Reklamen är överallt i vårt samhälle, allt för att vi ska konsumera mer och mer. Vi reduceras till en sorts passiva konsumenter där det enda uttrycket tillåtet är skam över att inte ha den senaste telefonen, största bilen eller starkast sinnelag.
Precis som att vi har gränser för hur mycket vi kan ta av den här sortens tänkande har också planeten det. Detta globala systemet kallat råttracet är direkt kopplat till vår energiförbrukning och resursanvändning. Ständigt ökad energianvändning i en fossil energimix. Ökad resursutvinning när träden brinner ner och mineralerna i marken försvinner. När vi tar på oss den här gröna rocken öppnas nya sätt för oss att argumentera och tänka på. Vi kan förena känslor och teori med (ursäkta klyschan) fakta och logik.
Genom att se till båda det mjuka och det hårda kan vi nästan säga att vi ser till allt. För oss räcker det inte att kolla på enskilda siffror eller en ny pryl. Vi vet att för att undersöka en pryl eller ett system behöver vi kolla på historien, nutida använding och framtida konsekvenser. Vi ser till alla delar. Det innebär att vi ser produktion inte enbart som skapande, utan också till viss del destruktion. Allt kommer någonstans ifrån och allt behöver ta vägen någonstans. Man kan inte laga en omelett utan att knäcka några ägg och vi kan inte producera smartphones utan att bryta sällsynta jordartsmetaller i Kongo. Vi ser alltså relationen mellan människan och vår livsmiljö. Att se till alla delar på det här sättet är det som särpräglar den gröna ideologin från socialismen och liberalismen. Det är det som särskiljer det gröna från det gråa.
Vår helhetssyn tvingar oss också till en sorts handlande. För att känna till alla dessa orättvisor och allt detta lidande utan att göra något åt det – det är inte grönt. Det tvingar oss egentligen till en sorts ständig solidaritet. Här finns det plats för oss gröna att växa. För det verkar inte alltid som att ständiga solidariteten förverkligas. Det som man i frihetliga vänstercirklar brukar benämnas praxis”eller ”ömsesidig hjälp”är till stor del frånvarande från grönas arbete på gatan. Fria, gröna kök existerar inte. Och de som faktiskt har det sämst ställt i samhället vänder sig inte åt gröna håll, utan snarare en form av politiskt handlingsapati.
Här måste vi gröna ta ett större grepp. För ideologi är handling. Det är handling på både hög och låg nivå. Det är allt från stora policybeslut och förändrade budgetprocesser till att vi hjälper vänner och ovänner, djur och andra kreatur när vi ser de i nöd på gatan. Principerna som slås fast i många av de gröna partierna sammanfattar alltså saker och ting ganska bra. I grund och botten handlar det om en helhetssyn och därmed solidaritet.
Det handlar om omtänksamhet, eftersyn, skötsel och vård. Kärlek och eftertänksamhet.
Kompromisslös omsorg.
Den här texten skrev jag ursprungligen som ansökan till Cogitoakademin 2023-2024. Den är smått omarbetad för att bli mer förståelig för icke-gröna och att rymma nya tankar.